torsdag 10 september 2015

Under eken med Carl Johan De Geer

Den här bilden är tagen en fantastisk sommarkväll 2015 under eken hos ett äldre par på landet i ett vad jag trodde en avslutning på ett sommaräventyr men det slutade inte riktigt här. Jag har på mig en av mina favorit klänningar. Annika Rimala designade klänningen 1963 för Marimekko och i famnen har jag två stora underbara kuddar klädda i ett mönster av Karl Johan De Geer "Fågel Fenix"  KF 1972. Det var den dagens finaste personliga fynd...fast då hade filmkameran redan slocknat.



Egentligen skulle det varit slut redan innan det började men det fanns ju en Jakob som plockade upp mina tvivel och med så positiva ord, sin enorma vänlighet fick mig att ändra tanken och kliva rakt in i något som kanske blir avgörande om jag måste emigrera eller ej :) fast egentligen så spelar det ingen roll för så länge jag försöker göra mitt bästa, ha kul, möta fantastiska människor och det inte skadar någon annan så... go, go, go tänker jag nu när det är slut och är i ett annat land. Jag har genomfört det senaste äventyret med en stor utmaning för mig själv, det som jag tycker är så förbaskat läskigt att vara i bild och nu i rörlig bild att vara helt utom kontroll i andras händer och klippning är gjort.

Jag älskar verkligen det jag gör, jag är absolut ingen expert utan ser mig mer som en upptäcksresande. Det finns ett litet äventyr, något att upptäcka i varje steg jag tar på varje loppis eller egentligen i allt som sker runt omkring mig, i varje möte, i samtalet, i stunden. Jag har världens roligaste jobb och visst blir jag väldigt trött ibland och funderar på vad jag håller på med speciellt denna sommar då det lagts ner mer tid och brist på fina fynd men vips dyker det upp ett fynd som väcker allt liv igen.

Färgerna
Formen
Lekfullheten
Berättandet

Elefanterna och mina Laurids Lönborg burkar och brickor


Artikeln jag skrev om Kerstin Ratia Enbom och Marimekko
i Scandinavian Retro. Mitt roligaste jobb/uppdrag hittills.

Zebrakoppen som just bara stod där och som jag i första
tanken tänkte dissa men i den andra fick följa med hem.

Mina "Lovebirds" från Kay Boyesen som i fina skåpet bara
innehöll en bird och jag sa till expediten ok! jag köper den men
egentligen är dom två men jag får väl låta den andra flyga till
mig.Fem minuter senare knackade mannen som öppnat fina
skåpet till mig tidigare mig på axeln och gav mig den andra
fågeln som låg i en flyttlåda. Nu dom är ett par igen.


Just nu befinner jag mig på en strand, långt bort i ett annat land, ett annat språk, en annan rytm, jag är en besökare för att tanka ny energi och jag har stängt av min mobil mest största delen av tiden för att få ro. Jag vet inte vad som väntar när jag kommer hem men jag vet bara att jag också behöver komma hem lika mycket som jag vet att jag ibland behöver resa bort

Tack alla i arbetet kring programmet Fantastiska Fynd, Art 89, och ett extra speciellt tack till dig Jakob Jonas för din generositet och att du fanns med.


.
 

6 kommentarer:

  1. Du är grym på att leva drömmen! Fortsätt så! kram å vi ses snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det händer så mycket fantastiskt mest hela tiden nu känns lite märkligt faktiskt att ibland behöver jag bara önska högt så händer det. Tack! Vi ses snart! Kram

      Radera
  2. Men vad härligt...precis så ska man ha det sitta under eken och bara njuta...ja han tjuren Ferdinand visste precis hur livets små tillfällen ska tas tillvara och jag måste få säga att artikeln var en riktig höjdare att läsa.

    Spännande att kasta sig in i nya projekt! Aha! du har blivit linslus...men som sagt du har ju faktiskt tjuvtränat innan.....

    Apropå resa...du såg inte när dom startade från Cape Canaveral.......det är är vad jag kallar en resa det.....vad jag ska resa inom kort?.hmm ja visst har vi rätt soligt väder idag..närmast tropiskt för att vara här hemma...hela 15,6 grader...jo som du säkert vet så trivs jag bäst på undanskymda små ställen letandes efter fyndet med stort F.

    Jag önskar dig allt gott och njut nu varenda sekund...du somnade väl inte på kuddarna?=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på dig! Kul med dina härliga formuleringar :) Tack det värmer att du gillade artikeln då den betydde så mycket att få skriva dels för Kerstin och för min egen del.

      Ja, tänk att jag blivit linslus men fegisen i mig vågar inte titta pga att då kommer jag nog aldrig mer att säga ja till något sådant. Det är skönt på undanskymda platser också...jag har några sådana också.

      Nej, jag somnade inte på kuddarna :) Ha det finfint!

      Radera
  3. Svar
    1. Tack! Det gör vi! Kram

      Radera