Ibland är det bättre att vara en Ja sägare än en Nej. De flesta hade nog tänkt nej det går inte och jag började också att tänka så. Jag sov på saken och vaknade med ett ja, jo det ska gå. Vips var jag med lägenhet i centrala Helsingfors. Jag hade både önskat och drömt om det länge och nu är det på riktigt. Jag behövde åka hit för att jobba med research, träffa människor och helt enkelt vara på plats. Jag bokade en enkel biljett och nu är jag här och jag vet inte riktigt när jag ska åka hem.
Jag bor i området Berghäll "Kallio" och det är lite som att vara/bo i Berlin. Många caféer, restauranger många trevliga små butiker (retro och vintagebutiker). En salig blandning av olika människor unga, gamla m.fl.
Jag bor på en höjd eller snarare en berghäll och med utsikt över takåsarna. Det känns som att titta lite från ovan och att det ger mig perspektiv på saker och ting. Lite längre ner på gatan där jag bor, som har ett så konstigt namn att jag inte ens säger det ligger en "Björnpark". Jag sover gott
Igår fick jag äntligen träffa textilformgivaren Kaarina Kellomäki. Vi tog en kaffe och bulle på Kiasmas café. Vilken människa kan jag bara säga. Hon har många nycklar till skattkistan av finska textilmönster. Det fina är att hon låser upp alla som hinder och dörrar jag trodde fanns här. Jag slutar aldrig att förvåna mig över den vänlighet som finns här och som jag får och fått av så många.
Vädret är fint så jag utforskar stadens gator och kvarter och jag känner mig som hemma.
Jag bor i området Berghäll "Kallio" och det är lite som att vara/bo i Berlin. Många caféer, restauranger många trevliga små butiker (retro och vintagebutiker). En salig blandning av olika människor unga, gamla m.fl.
Jag bor på en höjd eller snarare en berghäll och med utsikt över takåsarna. Det känns som att titta lite från ovan och att det ger mig perspektiv på saker och ting. Lite längre ner på gatan där jag bor, som har ett så konstigt namn att jag inte ens säger det ligger en "Björnpark". Jag sover gott
Igår fick jag äntligen träffa textilformgivaren Kaarina Kellomäki. Vi tog en kaffe och bulle på Kiasmas café. Vilken människa kan jag bara säga. Hon har många nycklar till skattkistan av finska textilmönster. Det fina är att hon låser upp alla som hinder och dörrar jag trodde fanns här. Jag slutar aldrig att förvåna mig över den vänlighet som finns här och som jag får och fått av så många.
Vädret är fint så jag utforskar stadens gator och kvarter och jag känner mig som hemma.
.jpg)
Lägg till en kommentar